Urinvägsinfektion

I 80 % av fallen beror blåsinflammation på en tarmbakterie, Escherichia coli, oftast kallad E.coli. Bakterien tar sig in i blåsan via urinröret. E.coli har små hakar som gör att den kan fästa sig på blåsväggen och sedan stanna kvar där. I kombination med vissa faktorer ökar risken för blåsinflammation:

• Kön: Kvinnor får oftare blåsinflammation än män. Kvinnors urinrör ligger nära slidan och ändtarmen. I underlivet finns många bakterier som lätt kan ta sig in i urinröret vid sex eller om man torkar sig bakifrån och fram. Dessutom är kvinnors urinrör bara 4 cm långt, hos män är det runt 20 cm. Hos kvinnor är alltså vägen bakterierna måste ta för att nå blåsan kortare när de väl kommit in i urinröret. Hos män hänger blåsinflammation ofta ihop med en inflammation i prostatan.
• Förträngning eller hinder: Bakterier trivs bra i urin, även de skadliga. Om det är svårt att tömma blåsan helt på grund av en förträngning ökar risken för infektion. Hos kvinnor kan det bero på framfall av blåsan eller livmodern. Hos män kan en förstorad prostata med eller utan inflammation eller en förträngning av urinröret göra att blåsan inte töms ordentligt.
• Diabetes: Framför allt äldre kvinnor med diabetes har ökad risk för blåsinflammation.
• Könssjukdom (sexuellt överförbar sjukdom): Könssjukdomar som Chlamydia eller gonorré kan ge blåsinflammation hos män. Hos kvinnor orsakar könssjukdomar oftare infektion i slidan.
• Klimakteriet: Hos kvinnor blir slemhinnan i slidan och urinröret tunnare på grund av hormonförändringar under klimakteriet. Slidan producerar också mindre vätska. Surhetsgraden i vätskan gav skydd mot skadliga bakterier, det skyddet är nu också sämre. Dessa bakterier kan från slidan via det närliggande urinröret ta sig till blåsan och orsaka blåsinflammation.
• Graviditet: Under graviditet ökar risken för blåsinflammation eftersom livmodern kan trycka på blåsan.
• Blås- och/eller njurstenar: Blås- och njurstenar kan ge små skador på urinvägarnas väggar, vilket gör det ännu lättare för E.coli-bakterier att fästa sig där.
• Kemiska orsaker: Användning av tvål eller schampo vid tvätt av underlivet, de kemiska ämnena stör det naturliga skyddet.
• Främmande föremål: En urinkateter (en slang i blåsan för att leda ut urinen) kan orsaka blåsinflammation. Bakterier kan lätt ta sig in i urinröret när en kateter sätts in, även själva insättningen innebär ökad risk att bakterier följer med.

Det finns olika former av blåsinflammation som delas in så här:

• Akut blåsinflammation hos friska personer
• Akut blåsinflammation hos friska gravida personer
• Återkommande eller recidiverande blåsinflammation

Du kan känna igen en blåsinflammation på de här symtomen:

• Ont och sveda när du kissar
• Ofta kissnödig
• Kissar små mängder
• Grumlig urin eller blod i urinen
• Urinen luktar starkt
• Ont eller diffusa besvär i nedre delen av magen
• Ont eller diffusa besvär i ländryggen
• Temperaturhöjning kan förekomma, men oftast ingen feber
• Allmän sjukdomskänsla.

Ibland är symtomen väldigt diffusa och du märker inte att du har blåsinflammation.

Du kan själv göra en hel del mot blåsinflammation. För både kvinnor och män gäller att dricka mycket vatten. Töm blåsan ordentligt. Se till att magen fungerar bra så att blåsan får mer plats att tömmas ordentligt. C-vitamin och tranbärsjuice kan vara till hjälp. Använd löst sittande kläder och underkläder, helst bomull. Ät nyttigt med mycket frukt och grönsaker. Drick lite eller ingen alkohol. Rök inte. Kvinnor rekommenderas att torka sig framifrån och bakåt för att undvika att föra bakterier mot urinröret. Undvik tvål och vaginala duschar för att tvätta underlivet. Det kan hjälpa att gå på toaletten och kissa efter sex.

Läkaren brukar först rekommendera att vänta och dricka mycket vatten och vid behov ta smärtstillande. Tranbärskapslar eller dryck kan hjälpa. Ofta går det över inom en vecka. Om inte, skriver läkaren ut antibiotika. För att bekräfta diagnosen kan man med en urinsticka kolla om det verkligen är en inflammation. För att veta vilken bakterie som orsakar inflammationen kan även en urinodling göras. Då lämnar du ett urinprov som skickas till labb för analys. Läkaren kan vänta in svaret från odlingen eller direkt skriva ut antibiotika, och vid behov justera antibiotikan efter provsvaret.

Läkemedel

Vid de flesta former av blåsinflammation är antibiotika det rekommenderade läkemedlet. Läs alltid bipacksedeln innan du börjar ta läkemedlet. För all antibiotika gäller att hela kuren måste tas. Har du tidigare fått en allergisk reaktion mot ett visst antibiotikum ska du inte använda det igen. Märker du att antibiotikakuren inte hjälper eller får du feber, kontakta läkare.

Vid akut blåsinflammation hos friska personer kan följande antibiotika som tas via munnen ordineras:

• Nitrofurantoin. Det här antibiotikat är effektivt mot E.coli-bakterien som i de flesta fall (80 %) är orsaken till blåsinflammation. Nitrofurantoin kan färga urinen gul eller brun. Vid nedsatt njurfunktion ska nitrofurantoin inte användas.
• Fosfomycin. Det här antibiotikat tas oftast som en engångsdos, helst före läggdags på fastande mage.
• Trimethoprim.

Vid akut blåsinflammation under graviditet görs oftast först en odling. Sen påbörjas antibiotikabehandling direkt. Under graviditet kan följande antibiotika som tas via munnen ordineras:

• Nitrofurantoin. Dock inte i slutet av graviditeten. Nitrofurantoin kan färga urinen gul eller brun. Vid allvarlig njurfunktionsnedsättning ska nitrofurantoin inte användas.
• Fosfomycin. Det här antibiotikat tas som en engångsdos via munnen, helst före läggdags på fastande mage.
• Trimethoprim. Det här antibiotikat får inte ges vid allvarligt nedsatt lever- och njurfunktion samt vissa former av blodbrist.
• Amoxicillin/klavulansyra-kur, via munnen. Ska inte användas vid tidigare gulsot, leverproblem eller allvarlig hudreaktion.

När resultatet av urinprovet är klart kan en mer riktad antibiotikabehandling väljas. Vid återkommande blåsinflammation hos friska personer är förstahandsvalet att dricka mycket, tömma blåsan ordentligt, gå och kissa direkt vid behov och även kissa efter sex. Tranbärskapslar eller dryck kan hjälpa. Om det inte hjälper kan läkemedel ordineras.

Läkemedel vid återkommande blåsinflammation hos friska personer: Ett av följande antibiotika, beroende på vad som fungerade bäst första gången, ordineras under längre tid, 6 till 12 månader:

• Nitrofurantoin, tas via munnen helst före läggdags. Vid långvarig användning kan biverkningar som nervproblem och andfåddhet med rethosta förekomma. Dessutom kan nitrofurantoin färga urinen gul eller brun. Vid allvarlig njurfunktionsnedsättning ska nitrofurantoin inte användas.
• Trimethoprim, tas via munnen helst före läggdags. Det här antibiotikat får inte ges vid allvarligt nedsatt lever- och njurfunktion samt vissa former av blodbrist.

Läkaren kan också välja att ordinera ett av dessa antibiotika bara efter sex. Då rekommenderas att ta en dos inom 2 timmar och inte mer än 1 dos per dag. Hos kvinnor kring klimakteriet. Under klimakteriet kan slemhinnan i blåsa och slida bli tunnare på grund av minskade östrogennivåer, vilket kan leda till fler blåsinflammationer och återkommande infektioner. Läkaren kan då ordinera östrogener:

• Oestriol. Det här läkemedlet förs in vaginalt. Det ska helst inte användas vid bröstcancer (eller om du haft det), vid akut lever- och njursjukdom samt vid hjärtproblem.

Läs alltid bipacksedeln innan du börjar använda läkemedlet.

Alternativa behandlingar

Möjlig alternativ behandling av blåsinflammation kan vara tranbärsextrakt och laktobacillpreparat.

Livsstilsförändringar

Drick mycket vatten, ät nyttigt med mycket frukt och grönsaker. Begränsa alkohol och vid blåssmärtssyndrom bör du helst undvika alkohol helt, eftersom det förvärrar smärtan. Använd inte tvål i underlivet. Sluta röka. Undvik starka kryddor. Kissa efter sex. Torka dig åt rätt håll efter toalettbesök. Använd löst sittande underkläder, kjolar och/eller byxor så att blåsan inte kläms åt. Se till att magen fungerar bra. Håll inte urinen för länge. Det är bäst att kissa direkt när du känner dig kissnödig. Töm blåsan helt, alltså töm blåsan ordentligt.

Ytterligare risker

Bakterierna kan vid obehandlad blåsinflammation stanna kvar i blåsväggen och orsaka återkommande inflammationer. Dessutom kan en obehandlad blåsinflammation sprida sig uppåt i urinvägarna och till njurarna och där orsaka njurbäckeninflammation. Det är svårare att behandla än blåsinflammation. En njurbäckeninflammation kan bli kronisk, vilket kan få allvarliga konsekvenser för hela njuren och i slutändan leda till njursvikt. Dessutom kan bakterierna från en obehandlad blåsinflammation sprida sig via blodet i hela kroppen och orsaka blodförgiftning. Det är ett mycket allvarligt och livshotande tillstånd med hög feber och frossa. Det måste behandlas direkt. Under sista trimestern av graviditeten kan en obehandlad blåsinflammation utlösa värkar.

En annan risk är om E.coli-bakterien är resistent mot antibiotika, då måste dyrare läkemedel användas.

Blåsinflammation kan inte alltid förebyggas. Men samma tips som under “Kan jag själv göra något mot blåsinflammation” hjälper till att förebygga blåsinflammation.

http://www.medicijnen-op-maat.nl/nieren-en-urinewegen/urineweginfecties.htm

https://www.farmacotherapeutischkompas.nl/bladeren/indicatieteksten/urineweginfecties#urineweginfecties_ongecompliceerde_urineweginfectie_literatuur

https://www.rivm.nl/brochure-blaasontsteking-en-resistente-e-coli